Just one of those infall

Fick ett infall igår och målade alla naglar röda. Jag vet inte om det blev så lyckat. Känner mig lite clownig.

Nöd och lust, inom ramarna

Det här äktenskapet är mitt första riktiga förhållande. Jag brukar lägga till ”riktiga”, fast det egentligen inte behövs. Det här äktenskapet är mitt första förhållande punkt.

Innan jag träffade Maken hade jag dejtat en kille litegrann, en kille som jag egentligen inte ens gillade. Men han verkade ju intresserad, och det var trevligt med någon som ringde för att säga godnatt. Han sa expresso istället för espresso och Kaskanska istället för Costanza, så jag dumpade honom via mail. Två gånger faktiskt. Det första mailet fastnade nämligen i nåt spamfilter och nådde honom aldrig.

Det här äktenskapet är även Makens första förhållande. Jag var hans första flickvän och han var min första pojkvän. Nu är vi dessutom varandras makar. En följd av detta är att de erfarenheter - misstag och lärdomar - som människor gör och tar med sig till nästa förhållande, de erfarenheterna måste vi göra inom ramarna för vårt förhållande. För man kan inte vara utan misstagen och lärdomarna, de gör man oavsett. Om vi ska vara tillsammans tills döden skiljer oss åt så måste vårt förhållande vara tillräckligt elastiskt för att hantera erfarenheter som vanligtvis hade dödat ens förstaförhållande.

Ibland kan jag känna att jag gått miste om saker för att jag bara haft ett enda förhållande. Att jag saknar saker i min upplevelsebank och i mitt känsloregister för att jag till exempel aldrig har blivit dumpad. Jag har aldrig gjort slut, aldrig flyttat ifrån, aldrig tagit avsked. Det finns inga ex. Jag har inte heller knullat runt, inte vaknat i fel säng och ångrat mig, inte haft one night stands som jag glömt namnet på. Jag premiärlåg (gillar inte uttrycket ”bli av med oskulden”) tre månader innan jag blev ihop med Maken. Tre månader. Jag hann inte med så mycket. Ofta kan jag förbanna att jag inte träffade Maken ett år senare och hann ligga runt lite innan dess.

Ibland är det alldeles för lätt att fokusera på nackdelar. Självklart finns det också fördelar med att inte ha gått igenom det jag just nämnt. Jag har till exempel inte svårt för att släppa in människor nära mig. Jag har inte blivit bränd och utvecklat närhets-issues. Och när jag läser Elins och Agnes texter om Gränslandet så inser jag förstås fördelarna med att inte ha hunnit vakna i fel säng. Att inte ha hunnit göra något som jag egentligen inte ville, och inte vågade/orkade/var för full för att säga nej till.

Fördelarna väger tyngre än nackdelarna. Och det här äktenskapet är för viktigt för att kasta på sophögen bara för att något är jobbigt. Det får vara jobbigt, det kanske till och med måste vara jobbigt. Livet är jobbigt ibland och Kärleken är svår ibland. Men vi vill ju att vårt äktenskap ska vara Livet och Kärleken, och då får det vara så. I nöd och lust, som det ju heter.

Stolt vecka

Jag testar hur hetero jag är, baserat på en mycket snillrik och högst vetenskaplig analys av min twitterfeed. Och resultatet är, som ni kan se, att helahustrun är 67 % hetero.

Det finns nämligen inget mer hetero än att twittra om ”bob”. Det ska ni veta.

Närt och kärt 2.0

Jag pratar i telefon med Bästaste och inser att strukturen i vårt telefonsamtal påminner om de jag har med mamma eller pappa. Med mamma/pappa är det:

1. mitt liv
2. ditt liv
3. nära och kära

Med Bästaste är det:

1. mitt liv
2. ditt liv
3. nära och kära bloggare

Vi pratar liksom om andra bloggare som att vi känner dem. Som om vi visste mer om dem än vad vi läser i deras bloggar. Vi diskuterar förehavanden, inlägg, vem som har lunchat med vem och analyserar deras liv helt utan att skämmas.

Veckans största nyhet är förstås att LSM slutat att blogga. Vi spekulerar i varför hon slutat, huruvida hon kommer att blogga någon annanstans och i så fall varför. Hur hon känner, vilka behov och motiv som ligger bakom. Vi pratar om att Narnia-Tobias fortfarande är lika galet rolig även om han inte uppdaterar lika ofta som förr, och huruvida han också tänker sluta blogga eller inte och i så fall varför eller varför inte och hur det i så fall känns. Vi pratar om Julia och Elin och Gustav och om bloggsfärer i bloggosfären och alla som känner alla och lunchar och festar med alla och sover på varandras soffor. Vi återberättar inlägg från Masha och Linnéa och FestaMysaMaila och garvar läppen av oss trots att vi båda redan läst alla inläggen. Vi pratar om Barks nyfödde son och hur det känns att kunna sätta förlossningsassistent på sitt CV. Vi pratar om att jag ska dricka öl med Rickard och Victor och Evelina nästnästa vecka.

De allra flesta av de här bloggskrivarna är folk som vi aldrig har träffat. Ändå tar vi oss friheten att älta deras liv, såsom de beskrivs för oss i deras blogginlägg. Det hela känns ganska sjukt.

Lite därför jag älskar honom

En tjej med välgörenhetspärm hoppar på oss på gatan. Vi försöker ignorera henne men hon är ihärdig.

- Har ni tid en minut? frågar hon.

- Nej tyvärr, svarar Maken och hastar vidare.

Men tjejen ger sig inte. Hon följer efter och frågar desperat:

- Vad ska ni göra som är så himla viktigt då?

Och Maken svarar:

- Jag blev så jävla sugen på att klubba lite säl.

K THX BYE??? RIP LSM

Det var en gång en kärlek-, sex- och pengablogg. Nu skrivs den inte mer.

Det var Bästaste som ledde mig till LSM. Flera gånger skickade hon länkar till inlägg som hon tyckte att jag skulle läsa. Och jag läste, men det tog ett tag innan jag fastnade på riktigt. I början var jag ingen van bloggläsare överhuvudtaget, hade inte rutinen, återkom sällan till samma bloggar. Men hos LSM fastnade jag, hos LSM lämnade jag mina första stapplande bloggkommentarer och till LSM återvände jag flera gånger om dagen för att läsa. LSM var min ingång till blogger’s paradise. 

Det var till LSM jag vände mig med mina funderingar på att själv börja blogga. Jag frågade henne om anonymitet, om att fläka ut sitt privataste liv på internet, om tidsåtgång, tankekonsumtion, självuppfyllande profetior och kritiska kommentarer. Och när jag väl började blogga så var hon den första som länkade till mig och gav mig den fetaste besöksgäddan ever.

As I walk through the valley of the shadow of blogdeath, I take a look at my life and realize att jag förmodligen inte hade varit någon bloggerska utan LSM. Utan henne hade jag nog inte vågat testa. Utan henne hade jag inte fått uppleva den gemenskap, vänskap och digital kärlek som faktiskt finns i bloggvärlden. Jag hade inte fått nya perspektiv på de frågor som är viktiga i mitt liv och jag hade gått miste om allt som jag uppskattar så väldigt mycket med att skriva blogg.

Så jag lyfter på hatten och tackar LSM för allt som hon givit oss internetfolks. Alla garv, alla tårar, alla igenkänningsfniss och alla förvånade whut???-haktapp. Det kommer inte finnas någon riktigt som LSM igen. She’s the kinda G the little homies wanna be like.

Om att bredda former och förändra roller

Natten innan jag ska resa till Bästaste undrar Maken om vi inte kan prata lite. Han har ett övermänskligt sätt att känna av mina sinnesstämningar, och han märker direkt när det är något som jag funderar på. Så även denna natt, när han ställer mig mot väggen och frågar om det är något. Jag svarar att jag funderar mycket på det här med att bara ligga med en resten av livet och att jag längtar efter att ligga med andra. Jag saknar spänningen och nyfikenheten.

- Tycker du inte att vårt sex är spännande alls? frågar Maken.

- Nej, svarar jag ärligt. Vi har legat i snart 8 år och vi känner varandra utan och innan. Det känns inte spännande längre.

Jag frestas ofta av andra. Ofta tänker jag tanken att ”jag skulle kunna ta det här längre”. Jag skulle kunna testa gränsen, pusha den, gå över den. Men jag gör det inte. Däremot frestas jag att göra det och jag undrar om det alltid kommer att vara så, hela livet. Hur lever man i så fall med det? Eller går det över? Och går det i så fall över av sig självt eller måste man göra aktiva val?

Jag saknar flörtandet. Jag älskar att flörta. Jag älskar att få vara snabb i tanken, vass  i tungan och rolig. Jag älskar att lära känna nya människor. Jag berättar om Rickard, Victor och Evelina – bloggläsarna som jag chattar med ibland på dagarna och som jag får vara just snabb och vass och rolig med. Och kanske lite flörtig.

- Men är det socialt eller sexuellt? undrar Maken.

- Jag vet inte, svarar jag.

Efter ett tag börjar jag skaka där jag ligger i sängen. Det här är en ångest som jag tryckt undan länge och när jag väl pratar om det ger det mig frossa. Samtidigt är det skönt att vara ärlig om det som känns svårt. Maken håller om mig och klappar och är nog ganska orolig.

Som vanligt kommer vi inte fram till något mer än att vi ska fortsätta prata och vara ärliga. Att vi är värda att satsa på.

På natten sover vi dåligt.

Dagen efter åker jag till Bästaste. Jag tar pendeltåget från flughafen och när hon möter upp mig på stationen så forsar orden. Det är mycket jag inte har hunnit berätta om, mycket som jag har sparat för att ventilera öga mot öga. Jag berättar om Makens och mitt nattaprat och om MSN-konversationerna med yngre bloggläsare. Jag berättar hur bra det känns att få vara den som är äldst i de sammanhangen, som kan ge råd, som har mer erfarenhet. Om hur deras nyfikenhet på livet smittar av sig och gör mig lyckosprallig.

- Du har ju alltid varit den som är yngst i alla sammanhang, säger Bästaste. Kanske längtar du efter att ha en annan roll?

Och hon har rätt. Sedan jag slutade gymnasiet har jag umgåtts med folk som är minst fem år äldre än jag, oftast äldre. Jag är yngst på jobbet. Bland mina och Makens gemensamma vänner är jag också yngst. Vårt umgänge består av småbarnsfamiljer eller barnlösa par som beter sig som småbarnsfamiljer. Det är parmiddagar och nylagda klick-golv och nattbussen hem innan något spårar ur.

- Tänk om det är så att du längtar mer efter att umgås med yngre människor, göra andra grejer, än att faktiskt ligga med andra? säger Bästaste.

Hon är klok som en bok min Bästaste. Det hon säger känns så väldigt rätt. Hennes kommentar är så spot on att jag blir alldeles till mig i trasorna. Jag vill åka hem till Maken och berätta NU. Det är första gången på länge som jag faktiskt har något konkret att komma med i strävan efter att bredda äktenskapsformen. Något som jag verkligen tror på. Jag säger inte att det är hela lösningen. Men kanske är det en del av lösningen. Kanske kan nya vänner och utökat umgänge mätta en del av min längtan efter något annat, en längtan jag tolkat som viljan att ligga med andra.  

Så vad säger ni Rickard och Evelina, ska vi ta en öl efter semestern?

Vitalt sexliv och frigjort könshår

Maken ställer frågan som har upptagit mina tankar mycket den senaste tiden, utan att jag har delat mina funderingar med honom. Frågan som är en av de viktigaste när det gäller formen för vårt äktenskap. Frågan som är svårast att prata om utan att såra och ta personlig. Frågan som är svårast att komma med lösningar på. Frågan som vi skjutit undan och nedprioriterat på grund av all of the above. Nämligen:

- Hur känner du inför det här med att bara ha sex med en och samma person resten av livet? 

Jag svarar att det fortfarande känns jobbigt. Att tanken på det, på ett generellt plan, känns svår. Men att tanken på ett konkret plan, att faktiskt försöka sig på någon sorts trekant eller partnerbyte, känns ännu jobbigare. Det känns tacky, läskigt och svårt. Hur gör man? Maken håller med om att det är en svår fråga att hantera och att det är svårt att komma med lösningar. Men på nätet finns det hur mycket folk som helst som swingar. Det borde inte vara svårt att hitta någon som vill, om vi bestämmer oss för att vi vill.

Jag ser framför mig ett medelålders par med vitalt sexliv och frigjort könshår. Kanske inleda kvällen med lite tacos och bib. ”Vi tar väl desserten i sovrummet, HÖHÖ?”. Det känns bara så oändligt tragiskt och krystat alltihop. Och hur lyckas man med konststycket att få alla parter att klicka? Jag ska tända på den andra mannen och han på mig, Maken ska tända på kvinnan och hon på honom. Det är ju fan brain surgery att lyckas med det.

Samtidigt känns tanken på att aldrig förstagångsligga med någon igen väldigt trist. Att aldrig få upptäcka, bli upptäckt, gissa sig fram, testa, leta, prova och inte veta. Att aldrig få känna okänd hud under fingertopparna och aldrig få ta emot okända fingertoppar. I kanske 50 år framöver? 60? Jävligt länge i alla fall. Och spännande sex är ju guldkanten, the icing on the cake, grädden på moset. Det som man klarar sig utan men som gör livet lite extra värt.

Vi kommer inte riktigt fram till något, förutom att vi ska fortsätta diskutera och hålla högt i tak. Att vi fanimej ska se till att ge vår äktenskapsform den plats vi behöver för att kunna stanna i den. Att ingen har  något att säga till om vilka val vi gör i vårt gemensamma liv och att det är vi själva som sätter reglerna.

I Bästastes gömmor, del 3

Här kommer det sista av mitt sorgliga liv, i brevform. Nu får det räcka.

1999-09-22
”Vill berätta för dig om killarna i min klass. Om Andreas som ser ut som en fräknig flicka. Om Peter mer rakade huvudet som aldrig får sitt studielån och som är så jävla sexig. Om Jerry som man bara vill krama, som har lockigt hår och alltid är förkyld. Om killarna från Skara som är roliga som man dör och varav den ena har en alldeles delikat näsa. Vill hångla med alla utom Andreas.”

1999-10-10
”Eller som David skrev – ha det braj, vi hasch. Jag tyckte det var roligt. Lillebror tyckte det var jämförbart med ’skaruha en tjottablängare mellan lysmaskarna så örona trillar av och du får åka plingplong-bil till plåsterhuset?’. Vad tycker du?”

2000-02-14
”NÄR SÄGER MAN ATT MAN ÄR OSKULD? På krogen? På väg hem? I sängen? Efteråt? Aldrig? Risken tycker jag är att killen tror att man är ute efter mer än bara ett knull. Det kanske man är också, men då knullar man inte första kvällen. Inte om man är oskuld. Killen kanske får värsta prestationsångesten och inte klarar av nåt alls? Man vill ju inte skrämma iväg dem så de tror att har massa krav direkt. Man kanske inte ska säga nåt överhuvudtaget. Vad händer då? Då tror han att man är supererfaren och tänker ta befälet direkt. Man kanske kan säga att man inte knullat med så många. Fast det är dumt att ljuga också. Hmm…
PS. Hagge Geigert har dött. DS”

Okänt datum, gissningsvis våren 2001
”Rastamannen som ska ta min oskuld. Observera putet i brallan. Jävlarimig vad jag ska knulla.”

I Bästastes gömmor, del 2

Det finns mer i Bästastes gömmor. Mycket mer.

1999-10-26o
”En liten nackdel med Anders bara. Inte så liten heller. Det sägs att han har alkoholproblem… Men va fan, vi är ju inte tillsammans direkt. Alkis hit och dit spelar väl ingen roll. Bara han inte slår mig, som du skrev. Eller nåt liknande iaf.”

1999-10-26
”Har klart och tydligt bestämt mig för silikonbröst nu. Eller koksalt eller va fan man nu har att välja på. Känns lite hårt att Lillasyster gick direkt in på en B-kupa när hon var elva. Själv är man snart nitton med en glappande A-kupa. Förjävligt verkligen. Jag bryr mig inte så mycket vad folk runt omkring mig skulle tycka om implantat, det är värst med familjen. De kommer att tycka att jag är dum i huvet. Jag snackar ju inte om nån jävla mega DD-hylla, det räcker med B. Eller C. Man vill ju ha valuta för pengarna. Dessutom är silikontuttar rätt snygga… Jag tror ingen kille skulle klaga direkt. Eller? Måste börja spara pengar. Undrar vad det kostar? Räcker 30.000 tror du? Det är fan mycket pengar. Men jag måste. Man kanske kan köpa på avbetalning.”

1999-10-26
”Ärligt talat alltså, jag ser fan inte klok ut. Undviker speglar så gott det går. Inte en jävel har raggat på mig de senaste gångerna jag har gått ut. Riktigt jävla illa kan jag säga dig.”

1999-11-03
”Jag hoppas att du känner att det här brevet gett dig något. Någonting värdefullt att minnas inför framtiden. Så känner nämligen inte jag. Mest ordbajs hela tiden. Men jag har lyckats hålla mig ifrån ett ämne: ANDERS. Är inte kär, vill bara knulla skiten ur honom. Vill bara knulla med någon egentligen, innan jag blir impotent eller nåt.”

2000-02-14
”Herregud, jag vet inte… Det är klart man längtar efter sex. Lite slam dunk da funk mellan lakanen. Men det är ju inget jag saknar eftersom jag aldrig haft det. Väldigt konstigt det där. Det värsta är att tiden bara går och går. Snart är man ju 20 år. En liten parentes: Lillebror gav Susanne en guld-massagestav i julklapp. We’re talking avancerade grejer här. Min lillebror ligger 10 år före mig. Illa.”

2000-03-27
”Tidigare idag satt jag och Lillebror och fulade oss så till den grad att Lillebror frågade va fan det var med mig och om jag inte fått nåt på länge. Jag kunde liksom inte sluta, det var Bertil och russin innanför förhuden osv.”

2000-05-10
”Köpte en jättesnygg jacka igår. Vit med skorstenskrage. Fast jag inte ens har råd med hyran typ. Men jag behöver ju en ny sommarjacka. Vit kanske inte ör bästa färgen, snyggast men inte mest praktisk. Fast nu kan jag ju gå på gatan och sälja min slida och tjäna pengar till hyran. Visste väl att den skulle komma till nytta.”

2000-11-12
”Jag ringde Petter i förra veckan och pratade lite. När jag la på kände jag att jag äntligen, ÄNTLIGEN, hade kommit över honom. Fattar du??!! Efter 6½ jävla år kände jag att jag kunde gå vidare och glömma honom. Fantastisk känsla, JAG VAR FRI!!! Observera var. När jag kom hem i måndags blinkade ett meddelande på svararen. Jomenvisst, döm om min förvåning när Petters röst säge att han bara ville kolla läget lite…Fy fan i helvetes jävla pisshorkukskit. Motherfucker in the anal. Han ringde igen på kvällen och naturligtvis, NATURLIGTVIS, börjar mina känslor blossa upp igen. Jag ältade och ältade, lyssnade på meddelandet fram och tillbaka och om igen. Typiskt. Jag hatar honom. Den olyckliga kärleken tar stryptag på mitt liv. Men vad gör man? Vad fan i helvete gör man?”