Jag är en uppriktig och omtänksam man

Ultravackra och skrupelfria* Helena Bergman har tydligen startat kontaktförmedling. Det är en stor ära för mig att få tillhöra den utvalda skaran av medlemmar.

”Hej kära,
Hur mår du i dag mitt namn är mis Nomie, jag är en Yung dam jag såg din profil på hkbergman.blogspot.com och jag blev intresserad av dig, jag kommer också att vilja lära känna dig mer, jag hoppas att ni kommer att vara uppriktig och omtänksam man, som jag har letat efter, och jag har något speciellt att berätta om mig själv, Så kan du svara mig nu så att jag också kan skicka min bild direkt till dig.
Gud vare med dig
Starta Jag väntar på ditt svar
Med vänlig hälsning Nomie,”

—

*citat från Internet

Ingen kommer undan

Vanligtvis handlar Bärgarns statusar alltid om pumpen på vecktran som ska bytas, Tacos och Negerbollar, broms skivor hjul lager och driv knutar.

Men plötsligt dyker en annorlunda statusuppdatering upp i min feed:

Bärgarn: ”varför ska livet va så svårt”

Och Maken ba:

- Det är väl så. Ångesten tar sig in i allas liv förr eller senare.

Classy

Jag reser mig upp från skrivbordet och packar ihop mina saker. Det är dags att gå hem. Jag tar ner jackan från kroken och lägger telefonerna i väskan. Jag känner efter om jag har något i byxfickorna och hittar ett tampongpapper i ena fickan. Eller inte ett papper utan sån där plast som är runt varje tampong. Jag slänger det i min papperskorg. Sedan tar jag mina grejer och går till hissen.

Utanför hissen möter jag en man. Jag tycker att han tittar lite konstigt på mig, men jag tänker inte mer på det. När  hissen kommer kliver vi båda in och jag trycker på knappen. Sedan ser jag mig i spegeln.

Ni vet hur sån där plast brukar bli väldigt statisk? Den liksom fastnar överallt när man försöker slänga den. Den där tampongplasten hamnade visst aldrig i sopkorgen. Den fastnade på min hand och förflyttade sig sedan.

När jag ser mig i spegeln förstår jag plötsligt varför mannen tittade så konstigt på mig. Jag har nämligen plasten från en extraplus-tampong mitt i pannan.

Att möta Gud

Låter så enkelt på något vis.

How jazz

Jag ska snart lämna jobbet för att träffa Bästaste hemma hos hennes svärföräldrar. Hon har stället för sig själv och ska laga mat åt oss. Själv ska jag runda systemet på vägen dit och plocka upp lite bib.

Visst låter det trevligt? Men det allra trevligaste är ändå att Bästastes svärmor har visat henne hur deras podradio fungerar, med orden:

”Det här är en jättebra schweizisk jazzkanal” 

*inte ironisk*

”Ursäkta, var det en tjej här nyss med en cykel?”

Rensar bland bilderna i mobilen och hittar till min lycka en bild på Soraya!

Den är tagen efter x antal glas vin och öl på vår första irl-dejt! Den regniga lördagen på Way Out West. Vi försökte intala oss att det är jävligt mycket rock star att betala dyra pengar för en festivalbiljett, och sedan tillbringa den mesta tiden utanför området.

Soraya myntade sedermera de två klassiska citaten ”jag har haft så jävla mycket dåligt ligga i mitt liv” och ”äh, cancer schmancer”.

Det kan också hända att jag (på ett ganska drygt sätt) hånade en tjej som frågade vid cykelinlämningen om det ”var en tjej här nyss med en cykel?”.

Vad kan jag säga. Soraya and I lol’d.

Ignorance is K bliss

Man ba ”jo, men det ÄR nyttigt”.

*ignorerar*

Han fick en peng!

Det börjar någonstans i en twitterdiskussion om femkronans estetik. Grovt Initiativ gillar inte femmans utseende. Jag tycker att den är snygg. Vidare upptäcker han att den gamla tvåkronan fortfarande är giltigt betalningsmedel, och följande dialog uppstår mellan GrovtInitiativ och HelaHustrun:

GI: Haha tvåkronan är giltigt betalningsmedel. Jag måste jaga upp en sån!

HH: Jag har en i plånkan! Vill du ha?

GI: Åfan! Det skulle iofs förstätta mig i jobbiga situationen att bestämma om jag har roligast med att spara eller betala med den.

HH: Om du ska ha den så får du fan behålla den. Men det är klart, man kanske inte kan göra upp regler för saker man ger bort.

GI: Jo om man gör upp i förväg Men jag hade känt mig muppig som betalt med den. Typiskt sånt som jag irrationellt fruktar.

HH: Så då kan jag skicka den till dig med förbehållet att jag kommer bli MYCKET BESVIKEN om du gör dig av med den?

GI: Haha ja, men du får föreslå vilken benhård deal som helst.

HH: Bildbevis av 2-kronan innanför förhuden?

GI: Jag har för liten kuk för att den ska få plats.

HH: Så inte vilken benhård deal som helst?

GI: Föreslå jo, men det är först efter accepterandet som den gäller.

HH: Du får den mot att du bloggar om den och länkar.

GI: Ha, det är ju helt och hållet givet. Ättiksdiskussionen i all ära, men myntkommentarens följd är varför jag älskar Twitter.

HH: Dåså. Maila mig adressen så är den din. Heppåre.

Sagt och gjort, jag är en kvinna av mitt ord och så är även Grovt Initiativ. Fast en man dårå.

EXTRA!

Även du kan bli rik! Följ mig på Twitter så kanske du får en peng!!! http://twitter.com/helahustrun

Avdelningen klassiska felhörningar

”Jag har en älg i min väska”
(Jag har en ELLE i min väska, Säkert! – Ditt kvarter)

”De jävlarna tog min restaurang”
(De jävlarna tog min älskling där, Kent – Ingenting)

Ett vilddjur i sovrummet

När jag ska gå och lägga mig så sitter en stor jävla harkrank på sovrumsgolvet. Jag har vanligtvis inga problem med insekter. Spindlar funkar. Men de här långa äckliga benen asså, det går bara inte.

- Visa att du är en man och döda den!!! hetsar jag Maken.

Istället jagar han in den i hörnet bakom garderoben. Man ba *tack*