Men kan jag vara lite mindre nyanserad ELLER???

 Mitt resultat i DN:s EU-valtest känns synnerligen oglasklart. Jag önskar att jag var åtminstone 80 % av något. Då skulle det vara lite lättare.

Frågan är om det är jag som är så jävla ofokuserad eller partierna som tycker ungefär lika i alla frågor?

Hela Hustrun is tycker att svensk sommar är jävligt överskattad

Inte för att det är sommar än men. Ändå.

Man väntar i typ 9 månader på att sommarjäveln ska födas och när den väl gör det så regnar det mest ändå. De få dagar som är fina kan man ge sig fan på att man jobbar. Sitter i ett luftkonditionerat kontorslandskap och blir förkyld.

Ge mig mera semester i Sydeuropa. Ge mig Bästaste nu.

En fundering dårå

Man kan ju redigt enkelt konstatera att vi som var impopulära töntar på högstadiet har klarat oss bättre än de som var häftiga/poppis då. Empirin från min egen högstadieklass säger att de som tillhörde innegänget på den tiden aldrig skaffade sig någon akademisk utbildning, utan istället fick barn tidigt, är lågavlönade eller jobbar skift inom industrin. Dessutom är de fula/tjocka/hemmanentade.

Vi som antingen tillhörde nördgänget eller var kameleonter som smög oss omkring i olika läger, och aldrig riktigt hörde hemma någonstans, har däremot gått en strålande framtid till mötes. Vi har fina utbildnigar och bra jobb, vi skriver bästa bloggarna och ligger kvalitativt. Non?

Men då kan jag inte låta bli att undra: ska man önska att ens barn blir hopplösa töntar som inte får hångla? Bara för att det lönar sig längden?

Att gå mot Strömmen

Grovt Initiativ slaktar Pär Ströms bok Mansförtryck och Kvinnovälde genom att remixa den rakt av, genomtänkt och välargumenterat. Istället för att låta Ströms antifeministiska argument ”passera med ett hånfullt garv har Grovt Initiativ bemött dem, på plats, direkt i orginaltexten”.

Sånt förtjänar både heder och länkning. Här har ni den.

Nöja vs Håna

Gipskatten-killen svarar på mitt Facebook-meddelande:

”okej va roligt
ja jag jobbar på [felstavat företagsnamn] har gjort så sen -99
skulle ju bli bagare men hoppa av och gick sen på [naturbruksgymnasium] till bonde men nu skruvar jag bussar”

Han har alltså jobbat på samma arbetsplats (som han inte lärt sig stava till) sedan studenten. 10 år.

Egentligen borde jag  ju avundas någon som är lycklig med att bo i ett hus långtbortihelvete och som trivs med att meka med bussar for a living i ett decennium. Vars största nöje är att köra folkrace en söndag på hemmabanan. Någon vars smeknamn är så inarbetat att han lagt in det i Facebook-profilen (typ ”Bärgarn”).

Skulle inte livet vara lättare om man bara nöjde sig och inte ville bort, ville ut, ville mer?

Inte hålla på såhär och håna ba *där gick man miste om nåt, värsta kapet du är liksom - NOT*.

Kryssa i Ja eller Nej eller Vet inte

Insåg precis att killen som skickade Facebook-meddelandet i förra inlägget var ihop med mig i typ femte klass. Jag minns mycket tydligt hur jag fick en lapp av honom där det stod:

Får jag chans på dig? Kryssa i:
♦ Ja
♦ Nej
♦ Vet inte

Tycker du om fruktsallad?
♦ Ja
♦ Nej
♦ Vet inte

Såklart kryssade jag i Ja på båda frågorna. Jag ville inte att någon skulle veta att vi var ihop, jag skämdes över att vara ihop med den töntigaste och fulaste killen i klassen, men han var ju ändå en pojkvän. Bättre än inget liksom.

En gång skulle jag följa med honom hem efter skolan. Vi åkte skolbuss och jag satt flera meter ifrån honom. Till de andra i bussen sa jag att jag skulle hoppa av hos killen för hans pappa är bilmekaniker och min pappa skulle fixa bilen hos honom och jag skulle hoppa av där och åka direkt hem sedan med min pappa. Jag vet inte om killen hörde det och vad han i så fall tänkte.

Väl hemma hos killen åt vi fruktsallad och målade gipskatter. Sedan visade han sin knull-lista som han hade ristat in i en bokhylla. Där fanns två namn: en kusin och en granne.

Sedan åkte jag hem.

Gnällblogg 3 och 4

3) Apoketet liksom, vad är det för jävla Sovjetinrättning egentligen? Det skulle vara mindre provocerande om personalen tog en kopp kaffe och en cigg vid disken, än att som nu bara sitta och knappa förstrött på dattan. Och vad är grejen med pappersrecept egentligen??? Varför har inte alla landsting elektroniska recept? Är det en arbetsmarknadsåtgärd för att sysselsätta receptarier? *hatar byråkrati*

4) Slemproppen. *ovulerar*

Gnällblogg 1 och 2

1) Att handla på dagtid, vilket jävla skämt. Pensionärer som blockerar gångarna med varsin kundvagn, med ett paket kaffegrädde och en förpackning pressylta skramlandes på botten. Nä fy fan. Aldrig mer. Hellre ett paket mjölk för 15 spänn hos turken kvart i tio.

2) Självklart håller någon granne på och borrar betong just denna dag när huvudvärkens bankande i pannloben är tillräckligt. Skottpengar på sånt.

Pocketpeppen!!!

”Får man välja Kristinehamn? Duger drömmen om ett lyckligt, tandborstat kranvattenliv? Det tycker Emanuel Götstedt, en av dem som valt att stanna i sin hemstad. Vad Louise Born tycker vet han inte. Vilket är opraktiskt, då de är gifta med varandra.”

Det lilla livet – det tandborstade kranvattenlivet – hur gör man för att nöja sig med det? Det lilla livet skrämmer mig så mycket att jag slentriandissar det innan jag ens hunnit fundera på varför. Principiellt motstånd mot allt som påminner om mina föräldrars lilla liv. Kanske kan Marcus Grahns bok Picasso valde också Kristinehamn ge mig en liten tråd att börja dra i.

”Ett uppochnedvänt hjärta över Vänern.
Ett relationshaveri, en bit av liv.
Den Helevetes Jävla Stora Kärleken.”

Jomenvisst.